Kan man tänka sig?
Det har gått årtionden.
Stött på varandra någon gång, under åren, utan att något hänt.
Och så nu, som en blixt från klar himmel!

Jag pratar ju mycket om hjärnan och hur vi fungerar, människan
är ju som sagt sig lik sedan några tusen år.
Ändå kan jag bli matt av förundran över vilken dynamik
våra inre resurser/energier besitter.
Ena stunden befinner du dig i ett känsloläge, har rätt så
tydliga åsikter och en stund senare är du i ett annat och tar
plötsligen helt andra beslut.
Det var det som hände mig igår.
Det bara small till, jag kunde inte värja mig.
Kände att jag bara måste följa med.
Vadå "imorgon"?

Ja, nu sitter jag här och är rätt så nöjd.

Gammal, stark kärlek går inte att förneka hur
länge som helst, eller?
Det är nog den enklaste förklaring till att jag
köpte en vinylspelare och börjat spela vinyl igen.
Vilket ljud!
Vilken känsla!
Gammal kärlek rostar aldrig...