Ett fantastiskt program med fantastiska resultat.
Ungdomar som hittat sina inre hjältar och som fått
en erfarenhet dom har med sig i resten av livet.

Personligen är jag dock inte det minsta förvånad.

Det som förvånar mig är att inte fler företag använder samma
verktyg, samma pedagogik och samma värdegrunder.
Problemet med värdegrunder är att det inte finns några genvägar.
Du måste ge av dig själv.
Är det där skon klämmer?
För vi vet ju att det ger klirr i kassan.
Människor som jobbar nära sina talanger växer och utvecklas,
är nästan aldrig sjukskrivna och drar med sig sin omgivning i
en positiv spiral.
Människor som lär sig hantera sin motivation hamnar nästan alltid
i böcker som beskriver stordåd.

Vill du vända på det kan du ge din personal ansvar men inga befogenheter.
Bara en tidsfråga innan telefonen ringer och någon är "utbränd".
Eller köra den gamla klassikern "varför deligera när jag kan göra allt själv".
Ett utmärkt sätt att släcka den lilla glöd som kan finnas i personalgruppen.

Nej, jag hoppas många företagsledare och personal i ledande befattningar
ser och lär.
Lärarna i programmet har visat att dom har ett hjul som fungerar och som fungerat
i många tusen år, för människan är sig lik.

Så vad tänker du innan du somnar?
Vågar du ge dig ut på en oslagbar resa och göra samma sak?

Om det är det sistnämnda som gäller dig, så är det kanske dags att tänka om?

Du kan aldrig vinna mot tiden men du kan lura den en stund.

Hur?

Jo, det finns faktiskt några små knep som du bör använda.

Min "stora" dotter, 10 år till sommaren, sa några kloka ord i morse.

"Det är konstigt pappa, om jag försöker skynda mig blir det bara tokigt
och tar ännu längre tid men om jag gör det jag skall göra så känns
det långsamt men blir klart mycket snabbare".
Hon är en klok liten varelse.
Ja, jag erkänner, jag kände ett litet stänk av stolthet när hon insett
djupet i detta "mantra" jag väckt henne och hennes lillasyster med
varje morgon.
Jag vägrar nämligen stressa dem varje morgon utan har alltid sagt;
"gör det ni skall göra, lugnt och fint".

Kommer du ihåg när du cyklade på en cykel med växlar första gången?
Jag minns väldigt väl när jag gjorde det.
Det var en blå monark och hade tre växlar.
Jag tyckte det var underbart att "det gick så fort runtomkring"
när jag ändå trampade så långsamt.
Den känslan har jag tagit vara på.
Känslan av att mitt inre "trampar på trean" och allt runt omkring svischar förbi.
Kan du hitta den känslan är mycket vunnet.
Tror inte mitt leende är lika brett som just då men lite av det sitter nog kvar.

Många, som jag bla möter på mina föreläsningar, känner att de trampar på "ettan" hela
tiden.
Hur är det med dig?
Går det åt en massa energi utan att du kommer någonstans?
Känns det som om du är steget efter både leendet och omvärlden?

Är du sugen på att förändra situationen till det bättre är du välkommen att höra av dig.
Jag har gott om tid.