Om det är det sistnämnda som gäller dig, så är det kanske dags att tänka om?

Du kan aldrig vinna mot tiden men du kan lura den en stund.

Hur?

Jo, det finns faktiskt några små knep som du bör använda.

Min "stora" dotter, 10 år till sommaren, sa några kloka ord i morse.

"Det är konstigt pappa, om jag försöker skynda mig blir det bara tokigt
och tar ännu längre tid men om jag gör det jag skall göra så känns
det långsamt men blir klart mycket snabbare".
Hon är en klok liten varelse.
Ja, jag erkänner, jag kände ett litet stänk av stolthet när hon insett
djupet i detta "mantra" jag väckt henne och hennes lillasyster med
varje morgon.
Jag vägrar nämligen stressa dem varje morgon utan har alltid sagt;
"gör det ni skall göra, lugnt och fint".

Kommer du ihåg när du cyklade på en cykel med växlar första gången?
Jag minns väldigt väl när jag gjorde det.
Det var en blå monark och hade tre växlar.
Jag tyckte det var underbart att "det gick så fort runtomkring"
när jag ändå trampade så långsamt.
Den känslan har jag tagit vara på.
Känslan av att mitt inre "trampar på trean" och allt runt omkring svischar förbi.
Kan du hitta den känslan är mycket vunnet.
Tror inte mitt leende är lika brett som just då men lite av det sitter nog kvar.

Många, som jag bla möter på mina föreläsningar, känner att de trampar på "ettan" hela
tiden.
Hur är det med dig?
Går det åt en massa energi utan att du kommer någonstans?
Känns det som om du är steget efter både leendet och omvärlden?

Är du sugen på att förändra situationen till det bättre är du välkommen att höra av dig.
Jag har gott om tid.